...while I am alive, I intend to live

Society, you're a crazy breed

"I prefer the saddle to the streetcar and star-sprinkled to a roof, the obscure and difficult trail, leading into the unknown, to any paved highway, and the deep peace of the wild to the discontent bred by cities. Do you blame me then for staying here, where I feel that I belong and am one with the world around me? ... It is enough that I am sorrounded with beauty."

Everett Ruess, November 11, 1934

Till Everetts bror, det sista brevet som mottogs.

Det känns som om jag inte gör vad jag vill göra med mitt liv. Jag älskar nya upplevelser, men jag vågar inte kämpa för att få dom. Jag kan tänka mig känslan av att bara gå i skogen, inte veta vart, hur skönt det skulle vara. Men jag kan inte se mig själv gå där utan att vara rädd. Rädd för att gå vilse, rädd för ljud, rädd för djur... Är jag inte skapad för äventyr? Segling på Medelhavet, tågluffa i Kina, uppleva allt från regnskog till Afrikas fattiga länder. Vill inte tro att det är så eftersom det är så jag vill leva mitt liv. 

Ludovico Einaudi – I Giorni

Älskar när man kan lyssna på en låt i hörlurarna och spela med på pianot.

Fan vad grym man känner sig då.

Länk i bildtexten föfan, grym låt.

...I now walk into the wild

"Driving west out of Atlanta, he intended to invent an utterly new life for himself, one in which he would be free to wallow in unfiltered experience. To symbolize the complete severance from his previous life, he even adopted a new name. No longer would he answer to Chris McCandles; he was now Alexander Supertramp, master of his own destiny."

Rekommenderas starkt till alla er
därute! Grymt bra

Någon som har sett filmen "Into The Wild"? En av de bästa filmer jag har sett. Det handlar om en ung kille som är trött på samhällets falskhet (eller något åt det hållet) så han skänker sina sparpengar till välgörenhet, klipper sönder sina kreditkort, åker ut åt helvete och bränner upp sina pengar. Sen tar han sin ryggsäck och går ut i öknen. Började läsa boken för 3 dagar sen och den är så GRYMT bra. Allt han gör är så otroligt fantastiskt. Skulle vilja säga att den här boken är min nya bibel och jag vill leva mitt liv som honom, för det är det coolaste som finns.

Jag älskar natur, jag älskar nya upplevelser, utsikter, hav, skog, dofter, känslor. Allt som man kan tänkas uppleva när man walks into the wild. Utom ensamhet och mörker. Jag älskar natten, men mörker är det värsta som finns. Och speciellt när man är ensam. Har dock lovat mig själv att "into the wild" MÅSTE göras, man måste övervinna sina rädslor. Ska dock inte kötta sönder, utan stanna ute kortare tid och börja lite lätt. Inte klippa några kort eller bränna några pengar.

TAGGA GALEN FEEEST!!

Igår var det fest hos Lammet. Skulle ju egentligen dragit till Veronica på Grönan också, men efter ett samtal med några kompisar insåg vi att vi aldrig skulle komma in. Vi var några stycken dock och hälften valde att dra dit ändå och försöka. Men jag, Bästaste, 6pack och Klintan åkte hem till mig och chillade med gitarr- och pianospel till festen började.

Var många från klassen där, många från Kärran också. Som vanligt hade jag ingen dricka men på mindre än 10 minuter hade jag redan klunkat en vodkadrink och kirrat en ny. Man har fan skills asså. Det enda var väl att Klintan ramlade ner för ett fönster. Fa'an vad rädd jag blev. Trodde han försökte dö eller någonting. Men han skrattade asmycket och tyckte det var skitroligt. Jag, smart som jag är, bestämde mig för att hoppa efter. Haha fan vad skills man har, jag klarade mig utan att dö. Var dock inte så högt, kanske 2-3 meter till marken och det fanns en kant att stå på längst husväggen så det gick prima ballerina.

Hade deeptalk med Johnossi och Gitarristen om Mr. Snygg och hans midsommarhaff som också var på festen, fattade inte mycket av vad dom sa... Gubbkepsen sprang omkring lite i lägenheten och var aspackad. Svårt att beskriva hur han betedde sig, var som om han ville snacka med mig fast ändå inte för då hade han förlorat "fighten" eller vad man ska säga... Hm. Johnossi däckade i Lammets säng sen. Så jäääävla skön snubbe, e till och med glad när han sitter halvdäckad på toagolvet. Man måste fan gilla honom!

Kvällen slutade med att jag satt själv ute med Klintan (OBS! det var jättemysigt)och diskuterade vad som är snyggt på en kille/tjej och vilka i klassen som är snygga. Och lite roliga fylleminnen från min sida. Typ att jag har pissat med en kille när jag var aspackad och han var helt nykter, det är lite pinsamt sådär i efterhand. Anyways, jag har sagt till honom förut på fyllan att han har fina ögon o snygga kindben och när vi diskuterade snygghet så måste man ju säga vad som är snyggt hos en kille. Typ kropp, ögon och kindben. Och han har ju allt, så när vi kom in på vilka killar som är snygga i klassen måste jag ju räkna upp honom. Så jag räknade upp honom. Sen så måste ju han räkna upp vilka tjejer som är snygga. Han räknade upp mig, men jag sa att det vara var för jag hade räknat upp honom. Han sa att det inte va det, men jag tänker tro det till han visar motsatsen. Fast han tycker nog det egentligen, men jag tror det i smyg...

Han följer med mig till tuben, väntar med mig i en kvart. Han är så himla snäll, lille plutten. I slussen såg jag min gatumusikant, tänkte gå förbi först men eftersom jag fortfarande var packad så ba "nee, måste fan snacka med honom". Det slutar med att jag tar hans nya nummer och han ba "cool, we should totally hang out sometime, hope you call" (han snackar bara engelska) jag ba "riiiight.. 'bout that." fast det sa jag inte. Sen sprang jag hem för att jag inte skulle bli sen och madre arg.

TAGGA SÖÖNDER!!

Imorgon är det Veronica Maggio på Grönan!! TAGGA!!
Jag börjar detta inlägg med att svara på några kommentarer:

Kommentar 1.

jag tkr inte att det var någon bra idé att vara tillsammans med någon i samma klass , skum stämning för hela klassen

Bullshit. Det är aldrig dåligt o vara ihop med någon man tycker om. Känns det rätt då så är det rätt, man ska inte tänka på vad andra tycker om det. + att det inte är speciellt skum stämning i klassen, det enda är att vi inte pratar längre, men det betyder inte att vi inte pratar med någon. Man ska aldrig ångra något som en gång gjorde en lycklig!

Kommentar 2.

Klintan verkar lite... tråkig helt enkelt...o..koko konstig!!! ...rent spontant så låter det som du är värd bättre men jaja,puss o kram<3

Nu måste det slutas bullshittas här asså. Klintan är världens mysigaste person. Konstig kanske han är, men då är det på ett väldigt positivt sätt. Men tråkig ska ni veta, att det här han inte någonstans. Blyg och ganska tyst kanske men jag har aldrig haft tråkigt när jag är med honom, om det är tyst och vi bara sitter är det på ett skönt sätt.

Gårdagen: Köttade orientering i en timme i skogen medan det spöregnade. Va fan kul för att det var så failat. Synd att bara ja om min kompis tyckte det var roligt, alla andra var skitsura på livet. Lyckades lura min kompis att jag blivit jagad av en psykopat genom skogen i en timme, lyckades få några kompisar att driva med honom så han trodde stenhårt på det. Jag sa att jag skulle till polisen på förhör och skulle höra av mig senare. Han blir jätteorolig och jag och mina kompisar bestämmer oss för att berätta det för honom på fredag. När jag ringer honom för att berätta hur det gick hos polisen kan jag inte hålla mig för skratt. Faaaan vad sur han blev när han fatta att vi drev. Och jag kunde inte sluta skratta. Som tur är tyckte han det var lite roligt efter ett tag när jag sagt förlåt några gånger. Min lilla p12a  (han är lika gammal som mig men ser ut som 12)

Såhär kul hade jag medan Systeryster
fixade sig till insparken

Morgondagen: Middag hos 6packet sedan bär det av till Grönan. Vi har bestämt att gå spökhuset, om jag vågar (vilket jag gör) ska p12an köpa en sockervadd till mig. Har lyckats övertala Klintan att följa med, vi ska vidare på fest hos Lammet sen. Gissa om vi ska skrämma sönder p12an, han är grymt lätt att lura och typ ännu lättare att skrämma. Kommer bli så jävla kuul! Tagg sönder på det sen är det kötta Maggio 100% kommer bli så jävla bäst!!

Fan jag älskar mina kompisar, dom är så jävla underbara.

Systeryster min är på inspark utklädd till sjöjungfru, hon var jättefin. Min lilla flicka börjar bli stor PUSSAR PÅ HENNE. 

Straff

I fredag skulle vårat lammkött nollas. Var först inte säker på om jag skulle med, men det är klart man ska!


Kul bara att man fick sämsta gruppen. 3 tjejer och 1 kille. Tjejerna var väl okej, dom ansträngde sig i alla fall lite, men killen va fan sjuk i huvet. Klädsträcket klarade han bra, men när det kom till poängjakten var han fan sämst, han ville seriöst inte göra någonting. Vi tyckte han kunde tigga lite cigg för o tjäna ihop poäng men "nee jag röker inte" vafan är det lixom? Såklart förlorade våran grupp - straffet var dela på en burk daxvax och vodkasvamp. Såklart var killen inte med för han skulle på fotbollsmatch, så först drar han ner laget och sen låter han dom bra ta hela straffet. Hans skolgång kommer bli jäävligt jobbig.

Straffet skulle tas emot i Björkhagen, någonstans i en skog. Fanns hur mycket vodka som helst, så är faktiskt stolt över att jag inte blev aspackad. Men på något sätt lyckas jag sätta mig på brännässlor när jag ska på toa, och samtidigt tappa bort min väska i skogen. Fyfan vad ont det gjorde, jag avled. Som tur var kom väskan till rätta ganska snart. Man kan inte ha utekrök med fulla lammkött och vodka utan att polisen ska komma, så alla kutade iväg runt 10, sprang typ 500 meter till nästa äng. När polisen dragit var det ingen som ville tillbaka så jag och Klintan gick dit själva och satte oss mitt på gräsmattan. Där låg vi i typ 2,5 timmar och kollade på stjärnorna och diskuterade lite allt möjligt. Klintan visste inte vad en satellit var för han trodde det var stjärnfall. Sen, så jävla random, precis där det inte är moln på himlen ser vi ett riktigt stjärnfall. Det var fan sjukt, typ ment to be. Är förkyld nu, men det var fett värt för det var mysigt att studera stjärnorna med honom. Fast han gjorde ganska random saker. Först slickade han på sin hand (den var väldigt smuttsig), sen slickade han på gräset. Sen åt han det. Wtf lixom?? Men det var asroligt ändå.

Träffade honom i söndags oxå, asså han är fett mysig men han är så jävla tyst.. Fast det är skönt att han är det, men känns som det blir lite för mycket ibland. Jag vet inte..

Pojkar, pojkar, pojkar...

Var på fest igår. Snacka med sexiboi idag. Omogna jävel.
Började med att ja sku bjuda 5 kompisar. Men sen ville Löken ta med några från klassen så vi sku bli typ 7. Slutade med att jag kom med typ 12 pers, kände mig jätteelak mot hon som hade festen. Hur som helst, en av de som kommer är Sexiboi. Han kan ju seriöst inte ignorera mig när jag bjuder honom på fest, även om det inte var planerat? Jo det kan han visste. Han hälsar på alla, ALLA, utom mig. Till och med sitt ex som han brukade snacka skit om går han fram och kramar. Fast hon tänkte gå förbi honom. Men inte mig, nejnej. Vi är trots allt bara klasskompisar, eller vadå?

När jag kommer in på festen får jag veta att två av mina bästaste av vänner har blivit ihop med sina på G:n! Herregud, jag typ avled när jag fick veta det, jag blev så himla glad! Speciellt för min bästastes väns skull, hon har hittat världens sötaste kille. Tyvärr måste jag berätta en jättehemsk sak för honom, tänker inte säga vad men han kan bli väldigt väldigt sur. VÄLDIGT sur.. Det var inget jag tänkte på när jag låste in oss på toan för att säga det, men jag blev inte speciellt förvånad när han försökte slå sönder spegeln.

Måste erkänna att jag är ganska stolt över mig själv efter det. Fast jag skrek på honom att han skulle fan inte hålla på o slå sönder nånting nu, ja skrek honom verkligen rakt upp i ansiktet och han grät för han var så ledsen för hennes skull. Sen grät vi tillsammans och kramades. Men jag fattar inte att jag vågade skrika på honom sådär. Var, såklart, ganska packad men att jag ändå lyckades behålla mig så pass lugn att jag kunde lugna honom. Efter det sprang jag runt på festen med smink ner till hakan och letade efter hans kompisar så de kunde prata med honom.

När jag dragit hem sedan, kände jag att jag kunde inte bara säga en sådan grej på fyllan och sen inte prata med honom, så jag ville få tag på hans nummer. Först frågade jag Mörkis, men han svara inte. Fråga Bästaste men hon trodde jag skulle säga nånting dumt o då fick jag ju smartaste idén nånsin "Sexiboi har säkert hans nummer" Jävla dum man e.
Skickar ett sms:
"Sluta ignorera mig din tönt. Du behandlar mig på samma sätt som jag behandlar Vincent. Jag hatar honom. Har du snubbens nummer?"
Skickar ett till:
"O jag e packad så tyck va du vill"
Allt han svarar är "lugn" då frågar jag igen om han har numret. När han inte svarar ringer jag upp honom. Klockan 3 på natten... Där går fan gränsen, jobbig tjej man är. Först frågar jag om numret, och när han drygar sönder mot mig (asså verkligen DRYGAR, typ frågar vem det är när jag svarar) blir jag asirriterad och frågar varför han gör såhär mot mig o han borde sluta ignorera mig. "Du gör alltid såhär när du e packad ring mig imorn om du vill snacka då."

Så bestämde jag mig för att jag sku ringa honom idag, nu när jag ändå sagt att jag irriterar mig på att han ignorerar mig totalt.

Nu hade jag bestämt mig att jag skulle ringa på riktigt. Så runt tre ringer ja för o snacka med honom. Han drygar skitmycket och gör verkligen allt han kan för att inte säga nånting till mig. Jag säger typ att jag undrar varför han inte prata med mig och det är fett konstigt att han ignorerar mig sådär. Han ba "nee jag har inte gjort det med flit o du säger ju aldrig hej ändå blablabla dryg dryg dryg" Jag fattar inte att en person kan ändras så mycket. Han har verkligen gått från världens snällaste människa till en jävligt omogen kille i mina ögon. Men nu har jag i alla fall gjort vad jag kan för att han inte ska bete sig som en idiot. Och han sa att "Okej. Jag ska väl tänka på det." Ibland är pojkar jävligt dumma.

Sen ringde ja Bästastes pojke som jag snacka med igår på toan. Man säger inte en sån där grej på fyllan och sen skiter i det när man är nykter. Så skulle kolla hur det var med honom, och hans hand (han slog sönder toapappershållaren). Det är så himla fint hur mycket han bryr sig, han är fett orolig för henne. Och igår när jag prata med honom grät han och sa "jag älskar henne, men jag har inte sagt nått" och sen grät vi. Och jag är så glad för hon har hittat en så fin kille. Ibland är pojkar underbara.

"Jag oroar mig för att du någon dag ska tröttna på mig, att du inte ska älska mig mer. Det gör mig så ledsen. Att det faktiskt kommer ta slut någon dag. Och så saknar jag dig. Gud vad jag saknar dig. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig när jag reser bort. När du reser bort. När vi inte är med varandra. Det gör ont i mig. "

2011-01-10

Att läsa det som varit är inte lätt. Att se nedskriven sorg och kärlek som en gång funnits i mig, hur ska man ta det? Känslor som jag glömt, betyder det att de är borta? Jag vill, hoppas, att en känsla kan tyna bort, smälta som snö och ge näring till växter, ny vänskap. Jag vägrar tro på att vi aldrig ska prata mer. Ska det behöva vara så? Sa du inte att vi skulle kunna vara vänner, kunna prata? Och ändå gör jag inget åt det. Allt det jag kände för dig, känslorna som växte. Det är för stort för att gömma, alla vrår är fulla. Varje gång jag ser dig är det som att låta vatten fylla en hink, den svämmar så ofta över. Jag tror inte någon förstår, jag tror inte någon vet. I min ensamhet gråter jag. Jag vill inte ha det såhär, kan du inte förstå? Det är inte tanken och känslan av att du inte älskar mig längre lika mycket som tanken av att du inte behöver mig som vän. Inte VILL ha mig som vän.

Jag saknar dig, du fick mig alltid att skratta även när jag var ledsen. Aldrig har jag mött en person med den egenskapen på samma sätt som du visade. Och nu när jag behöver dig som mest, även om bara som vän, sviker du.

Varje dag ser jag dig skratta, leva, fortsätta. Är det så lätt för dig som du får mig att tro? Eller plågasdu i hemlighet, när ingen ser eller hör? Saknar du min närvaro eller är jag bara vem som helst nu? En främling? Är allt jag någonsin betydde bortglömt? Varje dag tvingar jag mig själv att fortsätta, tvingar tårarna att stanna inne. Varje dag i 3 månader har jag kvävt mina känslor, hållit dem under ytan. Men de är starkare än mig, de bryter sig ut. Krossar mig inifrån och sliter med all skam och förnedring när de forsar ut ur mig. Bara du inte ser mig såhär. Jag vill inte visa mig svag, jag känner mig redan så liten och obetydlig i ditt liv nu. Hjälp mig förstå att jag inte är ingenting.

2011-09-05