Gräddmör

Idag fick jag reda på två saker. En som kan vara bra o veta, en som jag inte bryr mig ett skit om fast jag egentligen gör det... 

Gräddsmör är bättre!!

1. Det GÅR faktiskt att göra smör av grädde, det är nu vetenskapligt bevisat av mig!
Jag och mina kompisar fick idag den supersmarta idén att laga mat hemma hos mig och mysa galet. Efter maten var det dags för efterrätt, köpt kladdkaka och handvispad grädde. All grädde går nästan aldrig åt, och därför fick vi för oss (det var väl jag som var mest intresserad av det) att vispa grädden till smör. Otroligt nog, tacka mina superarm- (även kända runk-) muskler blev det faktiskt smör! Inte riktigt smör, men det såg ut som smör, det blev samma konstistens och till och med samma färg! Vi hällde på lite salt för att få bort gräddsmaken, men salt gräddsmör är inget att hurra för. Tyvärr hällde jag ut det, så det blir inget på mackan imorn... Men man kan iaf göra eget smör med gräddsmak! Blir säkert en storsäljare, bättre än Kalles randiga med banan.

2. Fick idag reda på av min kompis som var med på midsommar att sexiboi bada naken med nån random tjej som ingen vet vem det var... Eller han som sa det kanske vet, bara att han inte vill säga det till mig, för ja kanske skulle spåra totalt... Iaf, känner att det inte riktigt var rätt tillfälle att säga det till mig eftersom jag har fått värsta saknadsdeprisionen nu. Hur som helst, hur ska man ta det här? Okej, vi hade faktiskt gjort slut. Men det känns som ett jävla helvete att han kommer över mig på 2 veckor och badar naken med random tjejer... Men antar att det var för att ta igen nakenbaden/duscharna han aldrig fick med mig.

Nobody said it was easy...

No one ever said it would be this hard. Oh take me back to the start!

Ett tag trodde jag faktiskt på att det inte skulle vara så jobbigt att ta sig igenom att bli dumpad. Att jag inte tog det så hårt som jag trodde, att jag inte skulle tänka på det så länge. Nu tror jag att jag ljög för mig själv. Jag tog det så jävla hårt, jag slutar aldrig tänka på det. Nästan varje dag går jag och tänker på hur vi var tillsammans, och hur mycket jag saknar honom och vill ha honom tillbaka. Och nästan varje dag tänker jag att det finns en chans att han kanske kommer och ringer på min dörr och vill prata med mig och säger att han ångrar sig och att han gjorde fel. Och lika ofta tänker jag att det aldrig kommer hända. Jag är död för honom. Och jag är död för mig själv, har sjunkit så lågt. Och det är hans jävla fel.

Peace & Love

Jag måste erkänna, det var helt klart det roligaste jag gjort i hela mitt liv!


Trots att vi hade tältet i solen och varje morgon vaknade man klockan tidigt för att man stektes ihjäl i ett 50°  varmt tält. Trots att man varje kväll frös som fan, för tältet inte var varmt nånstans. Trots att man slösade typ 600 spänn på mat på de fyra dagar man var där. Var det värt det. De spårade besöken i random folks camp på vanliga campingen, den glada stämningen, alla vänner man träffade. Stekdagarna på uteplatsen framför tältet, myskvällarna med de man gillade mest. Och alla artister man fick se, gjorde det helt klart värt alla pengar. Jag var där i 4 dagar och hann se Paolo Nutini, Lykke Li, Kings of Leon, JJ, Veronica Maggio, Ziggy Marley, I blame Coco, Oskar Linnros, Organismen och Deadmau5. Jag älskade att vara där. Tyvärr, måste jag nu säga, att jag åkte hem igår.


Hade haft en underbar dag med Veronica Maggio (stod längst fram OMG!!) och den bästa kvällen i mitt liv med Oskar Linnros, Organismen och Deadmau5 när jag och bästa vän kände att den här kvällen kan vi inte avsluta med att gå o lägga oss direkt efter konserterna! Vi drog till vanliga och letade upp en kompis, sedan började drickletandet. Vi började hos några kompisar, och redan där fick vi napp. En söt liten pojke sålde oss vodka för 60 spänn, och kvällen började bra! Där gick vi alltså runt, tre flickor och en liten pojke, i hopp om att hitta någon som kunde sälja oss lite cider. Men icke, så fort man gick fram till någon o fråga så sa de "nee tyvärr det här e min sista, men du kan ta nån klunk" men va gjorde det, cider som cider. Vi hittade en bänk som pojkelito bar runt på, den så kallade "Manges bänk" som sedan såldes till någon idiot för 60 spänn + en öl. Alltså hade vi tjänat in pengarna vi slösat på vodka. SCORE! 


Kvällen fortsatte, och till slut satt jag bland träden och spydde. Måste erkänna att jag mådde piss, så mycket minns jag. Slutade med att pojkelito BAR mig till sjukan, där jag däckade totalt. När jag vaknade på morgonen kände jag mig knappast bättre. Men sen såg jag alla mina underbara vänner. Bästa vän, Mörkis, bästbästa vän och pojkelito som hjälpt mig och jag kände mig väldigt älskad!! Till och med Mörkis var där, han hade ju inte ens vart med under kvällen.. Grät hos Bästa vän och Mörkis för att jag saknade sexiboi och var trött på att vara singel. Jag ville att han skulle vara där hos mig precis som alla andra vänner jag älskar, han ska vara där. Jag vill att han ska vara där och se hur jag mår, att han ska oroa sig för mig, att han ska bli arg på mig för att jag inte är försiktig och att han älskar mig som han gjorde förut. Jag grät för att jag hela tiden måste vara den som inte är ledsen för att han gjorde slut med mig, jag spelar hela tiden som om jag inte tog det så hårt. Men jag gjorde det. Jag är inte ens i närheten av att vara över honom. Varför ska allt vara ett sånt jävla helvete?