Ett tag trodde jag faktiskt på att det inte skulle vara så jobbigt att ta sig igenom att bli dumpad. Att jag inte tog det så hårt som jag trodde, att jag inte skulle tänka på det så länge. Nu tror jag att jag ljög för mig själv. Jag tog det så jävla hårt, jag slutar aldrig tänka på det. Nästan varje dag går jag och tänker på hur vi var tillsammans, och hur mycket jag saknar honom och vill ha honom tillbaka. Och nästan varje dag tänker jag att det finns en chans att han kanske kommer och ringer på min dörr och vill prata med mig och säger att han ångrar sig och att han gjorde fel. Och lika ofta tänker jag att det aldrig kommer hända. Jag är död för honom. Och jag är död för mig själv, har sjunkit så lågt. Och det är hans jävla fel.
Ni kommer hitta tillbaka till varandra igen efter sommaren kanske..... efter regn kommer solsken! :)
SvaraRadera