Men nu, åter till kaoset i mitt liv. Jag vet inte hur många som har koll på det, men jag har i alla fall varit kär i Klintan väldigt länge, typ sen i somras.. Vet i och för sig inte om jag skrivit något om det. Men det har i alla fall varit väldigt jobbigt, eftersom han är världens mest fantastiska person och jag vet att jag aldrig skulle få honom, eftersom vi går i samma klass - det skulle aldrig funka igen - och vad är oddsen för att den man själv gillar gillar en tillbaka? Det händer ju fan inte...
Kärleksproblem
Vi har alltid umgåtts, men i 1an prata vi inte så mycket. Det var mest filmkvällar med några andra i klassen, men men under sommaren efter jag blivit dumpad började vi umgås mer, först med vänner sen började vi träffas lite mer själva. Men aldrig har det hänt nått, och jag har alltid antagit att vi är vänner och aldrig ska bli något mer. Och det var väl ganska skön tanke, för är man vänner så är man vänner och då kommer man nästan säkert alltid vara med varandra (om man inte blir dumpad av sin bästis som jag blev). Vi blir bättre och bättre kompisar, vi träffades väl inte jätteofta men vi kollade mycket på film och han följde alltid med ut på Bästastes land och allt var bra. Jag hade kunnat överleva mina kärleksproblem på det här sättet, jag kollade runt, det fanns andra killar som också var helt okej alternativ, ingen som han dock.
Vem ska jag hålla mig till?
Jag minns en kväll när vi satt och åt pizza, när vi pratade om kärlek. Jag hade en kille efter mig som jag tänkte, jaa varför inte, han är väl snäll, och så hade jag Klintan. Och jag frågade honom vad jag skulle göra. "Vem ska jag hålla mig till? Ska jag köra på den här killen som jag inte tycker om lika mycket, eller ska jag strunta i honom och hålla mig till den här fantastiska personen som det aldrig skulle kunna bli nått med?" Jag minns inte vad han svara, men jag hade i alla fall pratat med honom att jag gillade honom, även om han inte fattade det.
Mer än vänner
Jag vet inte vad som hände, men vi började mysa mer under filmerna vi såg, även om det bara var mys var jag jätteglad. Det här var då ganska nyligen, kanske februari. Han lekte med mina fingrar och vi prata och myste jättemycket och allt var jättebra! En helg åkte vi ut på Bästastes land, hon, hennes kille, jag, Klintan och en till. Jag ville såklart sova med Klintan, och på nått sätt lyckades vi få dubbelsängen i vardagsrummet. Och vi låg jättenära varandra och myste jättemycket. Vi låg näsa mot näsa, jag trodde jag skulle dö, VARFÖR KUNDE HAN INTE BARA STRULA MED MIG? Jag fick känslan av att han också ville, men jag var inte säker. Hur skulle jag kunna vara det?
Efter det låg vi alltid så när vi myste. Men jag var osäker vad han tänkte, för så fort det var någon i närheten, om mamma kom hem, eller syster yster, typ så, då skulle han alltid ta sitt avstånd igen, som om ingen fick se. Jag blev förvirrad. En väldigt speciell kväll hade vi kollat på film hos pappa, som var bortrest då, och låg så igen och myste. Jag orkade inte hålla på så längre så jag tog nästa steg. Sen strula vi jättelänge. Den 1a april ska minnas som dagen då vi haffade. Det var ett lite knasigt datum, för när jag berätta för Bästaste trodde hon inte på mig först, utan tänkte att det var ett aprilskämt. Jag var osäker på hur det skulle bli i skolan, men eftersom det inte är värsta grejen och strula med nån ska man inte göra värsta grejen av det heller. Vi låtsas som ingenting, men det är skönt. I alla fall, det var väldigt försiktigt nästa gång vi sågs, men vi fortsatte våra strul-strapatser.
Övernattning och utegångsförbud
Igår sov jag hos honom för första gången. Det var inte planerat. Jag kom dit runt 12, halv ett kanske, han skulle bjuda på pannkakor och sen skulle vi umgås sen skulle jag åka hem på kvällen. Jag var väldigt irriterad på min pappa från morgonen, och när han sa (halv 12) att jag skulle komma hem klockan 12 istället för 1-2 blev jag skitsur och börja gråta, då sa Klintna att jag fick sova där om jag ville. Men när jag sa det till pappa blev han jättearg och fråga vad han gjorde för fel och vad det var för fel på honom, varför jag inte tog ansvar och att jag skulle komma hem på en gång. Då fråga jag vad som hände om jag inte kom hem, på vilket han svara att jag fick utegångsförbud. Då sa jag: "jag får hellre utegångsförbud än kommer hem" och sen la vi på. Efter det satt jag och grät i Klintans säng, kände mig elak för han fick bli offer för mina bråk med pappa. Vi låg och prata hela natten typ, fast båda var jättetrötta och ville sova kunde vi inte. Dagarna går alltid sjukt snabbt när vi är med varandra, då måste vi ju ta vara på extratiden vi får. Vi pratade mest om hur vi blev vänner och vad som hände. Sen frågade jag hur länge han har tänkt mer om mig än som en vän. Det visade sig att han kom ihåg exakt när det var, en fest på sommarlovet. Men någon dag efter att han kom på det, kom Löken till honom och sa att han gilla mig, och då blev det väldigt jobbigt för honom. Han sa till och med att han inte kunde följa med på bio fast han kunde, bara för hans skull. Men ofta både han och jag har gått och gillat varandra enda sen sommaren? Det är fan sjukt, vad är oddsen...
Kommer det funka?
Sen sa han att det inte kommer funka mellan oss. Jag tror att mitt hjärta stannade på riktigt, så kan man ju inte säga? När jag frågade varför sa han, precis som jag sagt till alla jag pratat med, vi går ju i samma klass. Det har aldrig hindrat mig förut, men jag vet också att det kan bli knas... Jag kommer inte överleva om det skiter sig mellan oss och jag måste gå ett år till i samma klass, men jag tänker inte sluta nu. Han sa att han kände sig elak mot Löken också, som kanske gillar mig fortfarande. Jag blev jätteledsen för att han sa att det inte skulle funka, men så sa jag att det visst kommer funka. Han sa att man kan inte smyga hur länge som helst, och vi kan inte vänta till vi slutar skolan, det är för lång tid. Jag sa att man kan ju smyga till sommarlovet och sen se hur det blir. Antagligen kommer rykten börja gå, tror nog de har börjat lite redan, men jag vet inte. Sen sa jag igen att det visst kommer funka. Då sa han att han egentligen inte brydde sig om vad bara han fick vara med mig. Då blev jag lugn igen.
Älskar, älskar inte
Han: Jag tycker om dig jättemycketNär jag läser det själv sådär låter det inte så mycket, men sättet han sa det på fick mig att undra om han menade att han älskar mig... När jag frågade varför han inte kan säga vad han menar sa han för att jag skulle säkert tycka att jag var konstig. Jag tror aldrig jag skulle tycka han var konstig, även om han sa att han älskar mig. Dessutom älskar ju jag honom, det låter konstigt att säga så tidigt när man är mer än vänner, men jag älskar ju honom som än vän.
Jag: Hur mycket är jättemycket?
Han: Eller mer än jättemycket...
Jag: Hur mycket betyder det?
Han: Det får du lista ut själv.
Sist men inte minst, fyfaan vad snygg han är. Han skulle ta ut sin hund på morgonen (eller klockan va typ halv ett eller nått) så han gick upp och satte på sig en tröja. Jag skojar inte, han har fan världens snyggaste kropp! Tror det är hans axlar som gör det men jag var tvungen att gömma mig i täcket för jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Så. Jävla. Snygg. Möh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar