TAGG!

På fredag är det maskerad som gäller! Tema: Fiktiv person (en påhittad person från en bok eller en film)

Mitt mål är att ha hela byxor när
kvällen är slut!

Det tog ganska lång tid innan jag kom på vad jag ville vara. Egentligen är jag inte riktigt säker än, men nu orkar jag inte hålla på och mesa längre. Jag ska vara CATWOMAN! Det som gör mig lite osäker är att jag kommer gå runt i BH... men jag provade min outfit idag, jag kommer helt klart vara snyggast där! Jag älskar mig själv!

Har fått en BH av Bästaste, som är för liten för henne, sitter som en smäck på mig. Fast den är lixom en bustier-BH-grejsimojs.. Jag vet inte. Sen har jag fått låna ett par glansiga leggings, som då ska likna Catwomans läderbyxor. Fick låna ett par köttiga klackskor av Syster Yster, och på torsdag ska jag köpa öron och mask! Jag är så JÄVLA taggad så det finns typ inte i världshistorien! Och om jag känner att nej, jag vill inte gå omkring i BH (det kommer bero lite på vad alla andra har på sig) kommer jag ha på mig min skinjacka också. Och så har jag skinhandskar. Måste bara lära mig att sota ögonen lite snyggt. Det här kommer bli så himla kul så jag dör!

Kommer lägga upp bild på mig sen så alla får se hur snygg jag blev! (Hoppas jag blir det bara... stelt annars)

Problem man vill ha

För att leva ett glatt liv ska man tänka på att se allt det positiva hela tiden. Såklart så får man ha deppdagar, eller neggodagar (såna har jag hela tiden) när det känns som allt är bajs. Några saker som hjälper mig att se det positiva i dagarna:


1. Problem man vill ha!

Bara för ni inte fått se hur
cool jag var på teneriffa

Det är något jag har lärt mig av min pappas superoptimistiska tjej som älskar allt. Det är skillnad på problem, och problem man vill ha. Jag förstod innebörden av det när jag var i Portugal.
T.ex. jag är på stranden och får sand i skon. Det är jättejobbigt och jag anser att det är ett problem. Men vad vill man helst ha i skon? Sand eller snö? Det är alltså ett problem man vill ha.

Mitt bästa problem jag vill ha just nu är rädslan av att bli lämnad. Jag vet, det låter konstigt, men den här känslan får jag när jag är med någon jag tycker om väldigt mycket och inser att det kanske inte kommer hålla hur länge som helst. Den här känslan får jag alltså när jag är lycklig, lugn och fylld med ro. Nog kan den här smygande rädslan dra ner lite på de känslorna, men just för att den finns där får mig att uppskatta det mer.

2. Fem positiva saker
En annan bra idé om man vill lära sig se det positiva i vardagen är att varje kväll skriva ner fem bra saker som hänt under dagen. Det kanske kan vara lite svårt först, och då kan man börja med tre bra saker. I början måste man tänka länge innan man kommer på något, men efter ett tag börjar hjärnan automatiskt se allt det positiva som händer i vardagen och det går genast mycket lättare.

3. Dagbok
Det här är den metod jag använder mig av mest. Jag gillar att man kan gå tillbaka i tiden och minnas hur det var. Det är klart att jag även skriver ner det negativa som händer, men även det kan vara bra att läsa ibland. Jag kan gå tillbaka och tänka, men fy hur tänkte jag när jag blev sur över det här, och nästa gång kan jag ha i bakhuvudet att det kanske inte är så stort som jag upplever det. När man var liten bråkade man över hink och spade, då var det världens grej. Saker jag bråkar om nu kanske kommer vara som en hink för mig om några år.

Drömmar
En annan rolig grej som jag gör, som egentligen inte har så mycket med det här att göra är att skriva ner mina drömmar. Jag började med det för ungefär 2 månader sen, och jag har märkt att man mycket bättre kommer ihåg drömmarna ju mer man skriver. I början var jag fast besluten att om jag vaknade och kom ihåg en dröm skulle jag skriva ner den, det blev jobbigt när man vaknade klockan 6 på morgonen... Men jag hade mobilen nära till hands och skrev ner några nyckelord så kunde jag somna om, och när jag vaknade igen kom jag ihåg nästan allt av drömmen när jag såg nyckelorden. Då kunde jag skriva ner drömmen mer utförligt. Nu när jag går tillbaka och läser mina drömmar är det helt sjukt hur mycket jag kommer ihåg. Jag minns nästan exakt hur allt ser ut, och kan även komma på fler detaljer än de jag redan skrivit ner.

Idag drömde jag att mitt ex jagade Klintan genom en skog med träspjut. Någon som har några tips på hur det ska tolkas? Är han avundsjuk på Klintan? Eller betyder det att jag är osäker på någonting som har med dem att göra? Det slutade i alla fall med att Klintan vann "tävlingen" som de körde och han slapp bli slagen med spjutet. (Det här är endast en kort bit av en annars ganska lång och fakkad dröm)

Kärlek.

Hiohio vet att ja inte skriver så ofta nu för tiden, men jag orkar inte. Det är supertråkigt att ha en blogg... (Ni får ursäkta det långa inlägget, det är trots allt mycket som har hänt)


Men nu, åter till kaoset i mitt liv. Jag vet inte hur många som har koll på det, men jag har i alla fall varit kär i Klintan väldigt länge, typ sen i somras.. Vet i och för sig inte om jag skrivit något om det. Men det har i alla fall varit väldigt jobbigt, eftersom han är världens mest fantastiska person och jag vet att jag aldrig skulle få honom, eftersom vi går i samma klass - det skulle aldrig funka igen - och vad är oddsen för att den man själv gillar gillar en tillbaka? Det händer ju fan inte...


Kärleksproblem
Vi har alltid umgåtts, men i 1an prata vi inte så mycket. Det var mest filmkvällar med några andra i klassen, men men under sommaren efter jag blivit dumpad började vi umgås mer, först med vänner sen började vi träffas lite mer själva. Men aldrig har det hänt nått, och jag har alltid antagit att vi är vänner och aldrig ska bli något mer. Och det var väl ganska skön tanke, för är man vänner så är man vänner och då kommer man nästan säkert alltid vara med varandra (om man inte blir dumpad av sin bästis som jag blev). Vi blir bättre och bättre kompisar, vi träffades väl inte jätteofta men vi kollade mycket på film och han följde alltid med ut på Bästastes land och allt var bra. Jag hade kunnat överleva mina kärleksproblem på det här sättet, jag kollade runt, det fanns andra killar som också var helt okej alternativ, ingen som han dock.

Vem ska jag hålla mig till?
Jag minns en kväll när vi satt och åt pizza, när vi pratade om kärlek. Jag hade en kille efter mig som jag tänkte, jaa varför inte, han är väl snäll, och så hade jag Klintan. Och jag frågade honom vad jag skulle göra. "Vem ska jag hålla mig till? Ska jag köra på den här killen som jag inte tycker om lika mycket, eller ska jag strunta i honom och hålla mig till den här fantastiska personen som det aldrig skulle kunna bli nått med?" Jag minns inte vad han svara, men jag hade i alla fall pratat med honom att jag gillade honom, även om han inte fattade det.

Mer än vänner
Jag vet inte vad som hände, men vi började mysa mer under filmerna vi såg, även om det bara var mys var jag jätteglad. Det här var då ganska nyligen, kanske februari. Han lekte med mina fingrar och vi prata och myste jättemycket och allt var jättebra! En helg åkte vi ut på Bästastes land, hon, hennes kille, jag, Klintan och en till. Jag ville såklart sova med Klintan, och på nått sätt lyckades vi få dubbelsängen i vardagsrummet. Och vi låg jättenära varandra och myste jättemycket. Vi låg näsa mot näsa, jag trodde jag skulle dö, VARFÖR KUNDE HAN INTE BARA STRULA MED MIG? Jag fick känslan av att han också ville, men jag var inte säker. Hur skulle jag kunna vara det?

Efter det låg vi alltid så när vi myste. Men jag var osäker vad han tänkte, för så fort det var någon i närheten, om mamma kom hem, eller syster yster, typ så, då skulle han alltid ta sitt avstånd igen, som om ingen fick se. Jag blev förvirrad. En väldigt speciell kväll hade vi kollat på film hos pappa, som var bortrest då, och låg så igen och myste. Jag orkade inte hålla på så längre så jag tog nästa steg. Sen strula vi jättelänge. Den 1a april ska minnas som dagen då vi haffade. Det var ett lite knasigt datum, för när jag berätta för Bästaste trodde hon inte på mig först, utan tänkte att det var ett aprilskämt. Jag var osäker på hur det skulle bli i skolan, men eftersom det inte är värsta grejen och strula med nån ska man inte göra värsta grejen av det heller. Vi låtsas som ingenting, men det är skönt. I alla fall, det var väldigt försiktigt nästa gång vi sågs, men vi fortsatte våra strul-strapatser.

Övernattning och utegångsförbud
Igår sov jag hos honom för första gången. Det var inte planerat. Jag kom dit runt 12, halv ett kanske, han skulle bjuda på pannkakor och sen skulle vi umgås sen skulle jag åka hem på kvällen. Jag var väldigt irriterad på min pappa från morgonen, och när han sa (halv 12) att jag skulle komma hem klockan 12 istället för 1-2 blev jag skitsur och börja gråta, då sa Klintna att jag fick sova där om jag ville. Men när jag sa det till pappa blev han jättearg och fråga vad han gjorde för fel och vad det var för fel på honom, varför jag inte tog ansvar och att jag skulle komma hem på en gång. Då fråga jag vad som hände om jag inte kom hem, på vilket han svara att jag fick utegångsförbud. Då sa jag: "jag får hellre utegångsförbud än kommer hem" och sen la vi på. Efter det satt jag och grät i Klintans säng, kände mig elak för han fick bli offer för mina bråk med pappa. Vi låg och prata hela natten typ, fast båda var jättetrötta och ville sova kunde vi inte. Dagarna går alltid sjukt snabbt när vi är med varandra, då måste vi ju ta vara på extratiden vi får. Vi pratade mest om hur vi blev vänner och vad som hände. Sen frågade jag hur länge han har tänkt mer om mig än som en vän. Det visade sig att han kom ihåg exakt när det var, en fest på sommarlovet. Men någon dag efter att han kom på det, kom Löken till honom och sa att han gilla mig, och då blev det väldigt jobbigt för honom. Han sa till och med att han inte kunde följa med på bio fast han kunde, bara för hans skull. Men ofta både han och jag har gått och gillat varandra enda sen sommaren? Det är fan sjukt, vad är oddsen...

Kommer det funka?
Sen sa han att det inte kommer funka mellan oss. Jag tror att mitt hjärta stannade på riktigt, så kan man ju inte säga? När jag frågade varför sa han, precis som jag sagt till alla jag pratat med, vi går ju i samma klass. Det har aldrig hindrat mig förut, men jag vet också att det kan bli knas... Jag kommer inte överleva om det skiter sig mellan oss och jag måste gå ett år till i samma klass, men jag tänker inte sluta nu. Han sa att han kände sig elak mot Löken också, som kanske gillar mig fortfarande. Jag blev jätteledsen för att han sa att det inte skulle funka, men så sa jag att det visst kommer funka. Han sa att man kan inte smyga hur länge som helst, och vi kan inte vänta till vi slutar skolan, det är för lång tid. Jag sa att man kan ju smyga till sommarlovet och sen se hur det blir. Antagligen kommer rykten börja gå, tror nog de har börjat lite redan, men jag vet inte. Sen sa jag igen att det visst kommer funka. Då sa han att han egentligen inte brydde sig om vad bara han fick vara med mig. Då blev jag lugn igen.

Älskar, älskar inte

Han: Jag tycker om dig jättemycket
Jag: Hur mycket är jättemycket?
Han: Eller mer än jättemycket...
Jag: Hur mycket betyder det?
Han: Det får du lista ut själv.

När jag läser det själv sådär låter det inte så mycket, men sättet han sa det på fick mig att undra om han menade att han älskar mig... När jag frågade varför han inte kan säga vad han menar sa han för att jag skulle säkert tycka att jag var konstig. Jag tror aldrig jag skulle tycka han var konstig, även om han sa att han älskar mig. Dessutom älskar ju jag honom, det låter konstigt att säga så tidigt när man är mer än vänner, men jag älskar ju honom som än vän.

Sist men inte minst, fyfaan vad snygg han är. Han skulle ta ut sin hund på morgonen (eller klockan va typ halv ett eller nått) så han gick upp och satte på sig en tröja. Jag skojar inte, han har fan världens snyggaste kropp! Tror det är hans axlar som gör det men jag var tvungen att gömma mig i täcket för jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Så. Jävla. Snygg. Möh!

bränd oboy

Satt kvar i skolan i typ 2,5 timmar idag för att göra en SO-uppgift med Lammet.


Vi var asduktiga och skrev nästan hela manuset till vårat radioprogram (Sam-media du vet) som vi ska göra till nästa torsdag. När vi är klara sparar vi, och eftersom det är något fakkat med datorn lämnar vi tillbaka den till biblioteket och går till skrivstugan för att skicka den till oss själva. När vi loggar in på datan där finns arbetet såklart ingenstans. FML. 2 timmars jobb helt borta.

Jag ville gråta, vi gick tillbaka till biblioteket. Som tur var fanns arbetet kvar på den datan, yey! Men det fanns inget internet ändå, så vi kunde inte skicka det eller nåt. Sen hitta jag ett USB-minne i min väska

DAGENS LÄRDOM:

HA ALLTID MED DIG ETT USB-MINNE I FALL DET SKULLE BEHÖVAS!

Sen gick jag hem och gjorde oboy med vispgrädde. Fast oboyen kokade över på spisen, nu är den fastbränd på platan och det luktar äckligt.

Döden är inte fridfull

Om nån är död i film, då säger man alltid "hon ser fridfull ut, hon ser ut som hon sover"


Det är bullshit, kan jag ju säga direkt. Kanske är det så med människor, men när vi sagt hejdå till Siggan gick vi ut rummet medan dom gav henne sömnmedlet. Vi kunde få gå in efter det, och man såg på en gång, man liksom kände det i rummet att hon inte sov. Det var jättehemskt, jag grät och ville gå hem. Men syster yster stod kvar jättelänge och klappade henne, men varje gång jag gick in i rummet ville jag bara ut. Det var så hemskt att se henne död. Och det var inte fridfullt.

Hejdå bäbis <3

Det är klart att man visste att hon skulle dö förr eller senare. Egentligen har jag väntat på det i flera år, men ändå trodde jag inte att hon skulle dö än. Jag har tänkt att hon ska leva medan jag flyttar hemifrån, egentligen har jag alltid tänkt in henne i min framtid. Och det gick så snabbt, vet inte riktigt om jag har fattat än egentligen. Jag gick hem och grät idag efter skolan

12 långa lyckliga kattliv fick hon i alla fall. Jag är glad att hon slapp lida mer, hon kunde ju trots allt knappt andas. Älskar fortfarande min bäbikatt.

Hejdå.

Allting gick väldigt fort igår.


Både jag och syster har märkt att våran katt har verkat sjuk ganska länge, och igår morse sa vi till mamma att om hon inte ringer en veterinär och bokar tid gör vi det. Hon sa att hon skulle fixa det, och jag tänkte inte mer på det utan gick och träffade Klintan.

När vi sitter och kollar på film ringer min mamma och säger att hon och syster åkt in till akuten med Siggan, att hon ligger i en syrgasbur och kan knappt andas. "Om det är behandlingsbart får hon stanna över natten" Mamma säger att dom ska ringa senare och säga om de måste avlida henne eller inte.

Jag åker till Bästaste där jag ska äta middag och sova. Precis när vi ska äta ringer mamma och säger att Siggan måste avlivas. Hon hade tumörer i lungorna och i buken, och vätska i lungorna också så hon kunde knappt andas. Vi åker ut till bagarmossen där vi får säga hejdå. Det var det hemskaste jag har gjort i mitt liv.

Jag har ingen katt längre.

Det snurrar i min skalle

Bloggvärlden är stor och jag är liten. Precis som överallt annars är jag mindre än dom flesta på alla sätt. Jag har ingen större längtan för att bli en känd blogg, men känslan av att bli hörd på ett eller annat sätt är skön. Vad krävs det för att man ska bli sedd?

En tanke slog mig. Jag som går media, borde inte jag ha lärt mig kunskapen att intressera och fånga läsare med mina texter? Hur kommer det sig då, att så få ändå läser min blogg? Jag är medveten om att jag inte är engagerad i mitt skrivande, eller att uppdatera bloggen, men om jag gör ett försök, kan ni inte läsa min blogg då? Jag har ingenting att skriva om, mitt liv står helt still fast det hela tiden rullar framåt. Det händer saker hela tiden, men allting är detsamma som förut. Nog kanske de här sakerna utvecklas, blir något mer men aldrig så att det finns tillräcklig att skriva om.

Huvudet töms aldrig från tankar. Dag ut och dag in går man och tänker på olika saker, bra och dåliga, och ibland blir det för mycket. Som för mig just nu. Hur jag än tänker på varför jag inte är glad, kan jag inte komma på en enda dålig sak i mitt liv just nu. Ändå känner jag mig ensam och bortglömd, lämnad ensam i min lägenhet mitt på söder.

Som igår i skolan. Om och om igen fick jag höra om tjejen i min klass som ska ha fest. Jag sitter bredvid dem när de pratar om det, alla vet om festen utom jag. Såklart, det finns de i klassen som inte heller vet om den antar jag, de så kallade "töntarna". Men är jag en av dem? Och borde de då verkligen prata om festen så jag hör? Senare samma dag kommer Lammet fram till mig och frågar om jag ska till Mario på lördag. Jag visste inte ens att hon skulle ha fest. Trodde ändå Mario skulle bjuda mig om hon hade fest... Så jobbig kan jag väl ändå inte vara när jag är full? Känner mig omtyckt här, verkligen.

Som tur är har jag min Bästaste. Hennes mamma åker utomlands till Riga, bara för hon ska få en helg själv hemma, om ändå min mamma vore så snäll. Dessutom kom Klintan hem till mig igår när jag sa att jag var deppig. Han är snäll, han tog med en choklad sen skrattade vi och flummade lite. Det är sådana vänner man verkligen behöver när man är på det humöret jag är på just nu, han är fan underbar.