Tjeenare

För första gången i mitt snart 17 år långa liv är jag olyckligt kär. 

Till alla er där ute som någon gång känt som jag gör nu, jag lider med er. Ni är fan starka, jag tror jag håller på att dö. Mitt liv suger.

Historien bakom kärleken:

Jag träffar snygg kille. Han gillar mig, jag gillar honom. Hans kompis kommer in i bilden och börjar gilla mig. Snygge kille dissar mig för att hans kompis gillar mig och han vill inte göra nått om hans kompis gillar mig. Jag träffar kompisen (känner honom också, lite dårå) ungefär 2 gånger utanför fyllan, varav en gång han TYP bjöd in sig själv. Jag slutar prata helt med snygge kille som jag gillar. För han dissa mig. Och hans kompis gillar mig.

Så igår, när alla egentligen skulle ut på landet, så ringer kompisen mig och frågar om jag vill komma på typ fest hos honom. Jag säger att jag ska höra med mina kompisar och återkomma. Då ringer kära gamla Löken och säger att den här personen gillar mig och att jag måste säga till honom att jag bara gillar honom som vän.

(sen snackar han lite om hur jag borde vara stolt som krossat 2 hjärtan under sommarn, och att min sommar måste varit skitbra. och att "man tror att du gillar en för du flörtar jättemycket" tydligen, har dock hört det förut..)

Sedan ringer kompisen tillbaka, men då är det hans kompis som försöker övertala mig och komma till festen. Och då berättar jag om mitt samtal med löken. Han säger att jag kan komma ändå, att det inte har nått med det att göra, och att jag kan ju säga det till honom när jag är här (det hade blivit fel eftersom jag inte kunde komma dit, säga det, o sen gå igen) men så vill kompisen prata med mig nu. Så han får telefonen. 

NU TILL DET VÄRSTA

- Ahmen tjeenare, säger han. Skitglad ska ni veta.

- Hej, hur är det med dig?

- Det e alldeles utmärkt, själv?

- Det e väl som det e... men jag prata nyss med Löken. Han sa att du gillar mig...

- Det är helt korrekt, fortfarande lika glad (ni ska veta att han hade nog druckit några öl)

- Asså jag gillar dig jättemycket, på riktigt. Men jag gillar dig bara som kompis...

ASSÅ JAG DOG. AV HANS REAKTION. JAG HAR ALDRIG ALDRIG VART MED OM NÅTT SÅ HEMSKT.

Han blir tyst.

- jaha... aha, men okej. min kompis vill prata med dig igen

Jag har aldrig hört någon gått från så glad till så... ledsen? besviken? .. på så kort tid. Det var helt otroligt. Jag kände mig så hemsk, jag ville typ gråta och dö. Och nu är han sur på mig så nu kommer han säkert snacka skit om mig till sin snygge kompis som jag gillar och han kommer aldrig mer prata med mig och ingen kommer prata med mig. Jag dör nu.

And if they're lucky and they'll,

they'll get to see and if they're

really really lucky they'll

they'll get to feel.

And if they're, they're truly blessed

and they're get to believe

and if you're dammed, you'll never

let yourself be diseased.

And it kicks so hard,

it breaks your bones.

Cuts so deep

it hits your soul.

Tears your skin and

makes your blood flow.

It's better that you know,

That love is hard.