Killar borde gå o suga sina egna kukar.

Är så himla irriterad just nu. På allt. Mest killar som beter sig som jävla idioter.
(Pojkar, ta er inte åt er av rubriken. Fast feel free to try)


Som jag skrivit förut har en kille jag dissade (på ett väldigt snällt sätt) gått och snackat skit bakom min rygg. Jag skulle ju ringa och skälla ut honom. Det gick ju inte så bra kan jag ju säga. Jag ringde och han svarade skitsurt, och låtsades som han inte visste vem det var (dålig kombination för om han hade tagit bort mitt nummer hade han inte låtit sur när han svara först) Anyways, när jag frågade varför han hade sagt att jag dissa honom för han var tjock och att jag snackat skit om hans kompis osv. osv. sa han bara att det var hans kompis som hade sagt det till honom och han sa det vidare till dom som frågade.

Blir såklart ganska paff, men ringer i alla fall upp hans kompis (det var han jag pratade med samma kväll som jag dissa den här snubben) och tänker att det var väl dumt att han sa det här för jag ville verkligen inte såra honom, så säger han sånt här sen? När jag frågar varför han sa det så skrattar han och säger att han aldrig hört talas om det.

"Jag fattar att det är jobbigt för dig om nån går runt och säger så, men jag vet inte vad jag kan säga... Jag vet ju inte vad du pratar om" 

Jaha? Men så din kompis skyller allt på dig och det är allt du har att säga? Det mest irriterande är att de samma kväll skriver med Löken och säger att jag visst har sagt alla dom där grejerna som dom låtsas aldrig ha hört när jag frågar.

Och jag har ångrat mig. Jag är inte olyckligt kär i den där supersnygga killen jag skrev om förut. Eller jo, det också men jag älskar sexiboi. Jag kan inte ens beskriva känslan av att bli ignorerad varje dag i skolan av personen som betydde mest i mitt liv. Varje dag när jag ser honom måste jag kämpa för att inte bryta ihop. Hela tiden önskar jag att han ska se mig som han såg mig förut, att han ska ångra sig. Men det händer ju inte. Såklart.

+ att en skitläskig kille stalkar mig. Jag avlider. I inlägget Shame On Me skriver jag om det mest random som hänt under veckan, där jag nämner en kille som följer med under midsommar. Vi har messat och pratat ganska mycket efter det, och någon gång kom vi fram till att han borde köpa nått till mig när han var bortrest (på skoj såklart) men han var tydligen "a man of my word" som han uttryckte sig. Vi sågs några fler gånger också, men inte speciellt många. Så efter mycket tjatande om att vi borde ses snart, då hade vi inte setts på ganska länge, övertalar han mig till en promenad runt mitt kvarter så att han ska kunna ge mig vad han har fixat till mig.

Han tar fram en liten orange tygpåse. I den ligger ett plektrum som han har slipat till ett hjärta och ett flätat armband med stenhängen på. Jag säger att "nee, ofta du köpte nått? Det borde du inte gjort.." men han skrattar och säger att han har inte betalat någonting för det, han har nämnligen gjort det själv.
... O.o'
WTF?!?!?!!? HAN HAR GJORT ETT ARMBAND TILL MIG?? MAN KAN PLOCKA DOM DÄR JÄVLA STENARNA PÅ 3 STÄLLEN I VÄRLDEN?? (dom ser ut som vilka stenar som helst)
I stenarna har han ristat in följande:

You know my need 

It's your art

Touched my sould

Touched my heart

Do you remember?

Jag tror ingen här förstår hur creepy han är. När vi sa hejdå var jag jätterädd att han skulle lägga värsta movet så jag praktiskt taget sprang in i min port. Och jag glömde säga att armbandet var fint. Hehehe

Bullshit

Om det någonting jag är trött på är det folk som går runt och snackar skit. Det finns för många sådana i mitt liv.


Härom dagen umgicks jag med en kär gammal vän känd som Löken. Han är ju bra vän med killen som gilla mig (det var han som sa det) och hade därför lite smaskiga nyheter när vi sågs sist. Den jäveln har gått runt och snackat skit om mig!

Tydligen har jag sagt till honom att jag var intresserad av honom, men sen när han följde med mig o några kompisar o bada tappa jag intresset för jag tyckte han var tjock. Så har jag och han typ snackat skit om hans kompis, och sen sa han det här till honom så han blev typ sur. Sen sa jag tydligen massa jätteelaka saker när jag prata i telefon med honom och sa att jag gilla honom som kompis men han ville inte säga vad jag sa.

Seriöst. Varför ska man gå och hitta på sån här skit? Inget av det stämmer, men alla hans kompisar tror att jag är en jävla fitta. Imorgon ska jag ringa och prata med honom, han ska inte komma undan med att bete sig som en jävla fegis. Varför kan killar inte bara ta ett vanligt nej? Jag tänker inte låtsas som jag gillar honom bara för att han vill det.

Jag återkommer när jag vet hur det gick!

Första dagen i skolan

Idag var, som ni kanske förstod av rubriken, första dagen i skolan efter ett långt och "jag tror jag dör" sommarlov.


Misstolka inte, mitt sommarlov har ägt sönder. Har blivit väldigt mycket bättre vän med en kille i min klass som är väldigt mysig (gillar honom bara som kompis.. tror ja??) Han är fett snäll och jag gillar att man bara kan sitta med honom. Vi var på en kompis land, då satt vi nere på bryggan mitt i natten och bara lyssna på havet och kollade på stjärnor typ. Sa nästan ingenting, han är lixom lugn. Han har vart med på Långis typ varje gång ja varit där. Och typ alla andra gånger jag bestämt mig för att göra något med kompisar. Han har typ vart i stan lika mycket som jag så det har varit chill. Anyways, det jag tänker på mest av sommarlovet, även om det vart asbra, är allt det jobbiga. Som typ nydumpad, aspackad, bortgjord, utegångsförbud, hjärtkrossare, olyckligt kär.

Första dagen i skolan gick vi runt och försökte gissa vilka som var nya i skolan, och om vi kände igen någon. Rykten gick om att ettorna faktiskt var lediga, men efter ett evigt letande bland nya och gamla ansikten fick jag syn på ett som jag känner igen från min gamla skola. Så klart måste jag ropa på honom och vinka. Hahaha, har aldrig fått en sån blick i hela mitt liv, jag skojar inte. Han hatar mig, det måste han göra! (Jag har säkert berättat om 8orna i min skola, varav vi typ stalkade några o deras vänner. Han är en av vännerna.) Efter jag ropat på honom kunde han inte sluta snegla upp till min våning till han gick in i sitt klassrum. Stackars, stackars lilla pojke. Aldrig slipper han mig!

Tjeenare

För första gången i mitt snart 17 år långa liv är jag olyckligt kär. 

Till alla er där ute som någon gång känt som jag gör nu, jag lider med er. Ni är fan starka, jag tror jag håller på att dö. Mitt liv suger.

Historien bakom kärleken:

Jag träffar snygg kille. Han gillar mig, jag gillar honom. Hans kompis kommer in i bilden och börjar gilla mig. Snygge kille dissar mig för att hans kompis gillar mig och han vill inte göra nått om hans kompis gillar mig. Jag träffar kompisen (känner honom också, lite dårå) ungefär 2 gånger utanför fyllan, varav en gång han TYP bjöd in sig själv. Jag slutar prata helt med snygge kille som jag gillar. För han dissa mig. Och hans kompis gillar mig.

Så igår, när alla egentligen skulle ut på landet, så ringer kompisen mig och frågar om jag vill komma på typ fest hos honom. Jag säger att jag ska höra med mina kompisar och återkomma. Då ringer kära gamla Löken och säger att den här personen gillar mig och att jag måste säga till honom att jag bara gillar honom som vän.

(sen snackar han lite om hur jag borde vara stolt som krossat 2 hjärtan under sommarn, och att min sommar måste varit skitbra. och att "man tror att du gillar en för du flörtar jättemycket" tydligen, har dock hört det förut..)

Sedan ringer kompisen tillbaka, men då är det hans kompis som försöker övertala mig och komma till festen. Och då berättar jag om mitt samtal med löken. Han säger att jag kan komma ändå, att det inte har nått med det att göra, och att jag kan ju säga det till honom när jag är här (det hade blivit fel eftersom jag inte kunde komma dit, säga det, o sen gå igen) men så vill kompisen prata med mig nu. Så han får telefonen. 

NU TILL DET VÄRSTA

- Ahmen tjeenare, säger han. Skitglad ska ni veta.

- Hej, hur är det med dig?

- Det e alldeles utmärkt, själv?

- Det e väl som det e... men jag prata nyss med Löken. Han sa att du gillar mig...

- Det är helt korrekt, fortfarande lika glad (ni ska veta att han hade nog druckit några öl)

- Asså jag gillar dig jättemycket, på riktigt. Men jag gillar dig bara som kompis...

ASSÅ JAG DOG. AV HANS REAKTION. JAG HAR ALDRIG ALDRIG VART MED OM NÅTT SÅ HEMSKT.

Han blir tyst.

- jaha... aha, men okej. min kompis vill prata med dig igen

Jag har aldrig hört någon gått från så glad till så... ledsen? besviken? .. på så kort tid. Det var helt otroligt. Jag kände mig så hemsk, jag ville typ gråta och dö. Och nu är han sur på mig så nu kommer han säkert snacka skit om mig till sin snygge kompis som jag gillar och han kommer aldrig mer prata med mig och ingen kommer prata med mig. Jag dör nu.

And if they're lucky and they'll,

they'll get to see and if they're

really really lucky they'll

they'll get to feel.

And if they're, they're truly blessed

and they're get to believe

and if you're dammed, you'll never

let yourself be diseased.

And it kicks so hard,

it breaks your bones.

Cuts so deep

it hits your soul.

Tears your skin and

makes your blood flow.

It's better that you know,

That love is hard.

Gräddmör

Idag fick jag reda på två saker. En som kan vara bra o veta, en som jag inte bryr mig ett skit om fast jag egentligen gör det... 

Gräddsmör är bättre!!

1. Det GÅR faktiskt att göra smör av grädde, det är nu vetenskapligt bevisat av mig!
Jag och mina kompisar fick idag den supersmarta idén att laga mat hemma hos mig och mysa galet. Efter maten var det dags för efterrätt, köpt kladdkaka och handvispad grädde. All grädde går nästan aldrig åt, och därför fick vi för oss (det var väl jag som var mest intresserad av det) att vispa grädden till smör. Otroligt nog, tacka mina superarm- (även kända runk-) muskler blev det faktiskt smör! Inte riktigt smör, men det såg ut som smör, det blev samma konstistens och till och med samma färg! Vi hällde på lite salt för att få bort gräddsmaken, men salt gräddsmör är inget att hurra för. Tyvärr hällde jag ut det, så det blir inget på mackan imorn... Men man kan iaf göra eget smör med gräddsmak! Blir säkert en storsäljare, bättre än Kalles randiga med banan.

2. Fick idag reda på av min kompis som var med på midsommar att sexiboi bada naken med nån random tjej som ingen vet vem det var... Eller han som sa det kanske vet, bara att han inte vill säga det till mig, för ja kanske skulle spåra totalt... Iaf, känner att det inte riktigt var rätt tillfälle att säga det till mig eftersom jag har fått värsta saknadsdeprisionen nu. Hur som helst, hur ska man ta det här? Okej, vi hade faktiskt gjort slut. Men det känns som ett jävla helvete att han kommer över mig på 2 veckor och badar naken med random tjejer... Men antar att det var för att ta igen nakenbaden/duscharna han aldrig fick med mig.

Nobody said it was easy...

No one ever said it would be this hard. Oh take me back to the start!

Ett tag trodde jag faktiskt på att det inte skulle vara så jobbigt att ta sig igenom att bli dumpad. Att jag inte tog det så hårt som jag trodde, att jag inte skulle tänka på det så länge. Nu tror jag att jag ljög för mig själv. Jag tog det så jävla hårt, jag slutar aldrig tänka på det. Nästan varje dag går jag och tänker på hur vi var tillsammans, och hur mycket jag saknar honom och vill ha honom tillbaka. Och nästan varje dag tänker jag att det finns en chans att han kanske kommer och ringer på min dörr och vill prata med mig och säger att han ångrar sig och att han gjorde fel. Och lika ofta tänker jag att det aldrig kommer hända. Jag är död för honom. Och jag är död för mig själv, har sjunkit så lågt. Och det är hans jävla fel.

Peace & Love

Jag måste erkänna, det var helt klart det roligaste jag gjort i hela mitt liv!


Trots att vi hade tältet i solen och varje morgon vaknade man klockan tidigt för att man stektes ihjäl i ett 50°  varmt tält. Trots att man varje kväll frös som fan, för tältet inte var varmt nånstans. Trots att man slösade typ 600 spänn på mat på de fyra dagar man var där. Var det värt det. De spårade besöken i random folks camp på vanliga campingen, den glada stämningen, alla vänner man träffade. Stekdagarna på uteplatsen framför tältet, myskvällarna med de man gillade mest. Och alla artister man fick se, gjorde det helt klart värt alla pengar. Jag var där i 4 dagar och hann se Paolo Nutini, Lykke Li, Kings of Leon, JJ, Veronica Maggio, Ziggy Marley, I blame Coco, Oskar Linnros, Organismen och Deadmau5. Jag älskade att vara där. Tyvärr, måste jag nu säga, att jag åkte hem igår.


Hade haft en underbar dag med Veronica Maggio (stod längst fram OMG!!) och den bästa kvällen i mitt liv med Oskar Linnros, Organismen och Deadmau5 när jag och bästa vän kände att den här kvällen kan vi inte avsluta med att gå o lägga oss direkt efter konserterna! Vi drog till vanliga och letade upp en kompis, sedan började drickletandet. Vi började hos några kompisar, och redan där fick vi napp. En söt liten pojke sålde oss vodka för 60 spänn, och kvällen började bra! Där gick vi alltså runt, tre flickor och en liten pojke, i hopp om att hitta någon som kunde sälja oss lite cider. Men icke, så fort man gick fram till någon o fråga så sa de "nee tyvärr det här e min sista, men du kan ta nån klunk" men va gjorde det, cider som cider. Vi hittade en bänk som pojkelito bar runt på, den så kallade "Manges bänk" som sedan såldes till någon idiot för 60 spänn + en öl. Alltså hade vi tjänat in pengarna vi slösat på vodka. SCORE! 


Kvällen fortsatte, och till slut satt jag bland träden och spydde. Måste erkänna att jag mådde piss, så mycket minns jag. Slutade med att pojkelito BAR mig till sjukan, där jag däckade totalt. När jag vaknade på morgonen kände jag mig knappast bättre. Men sen såg jag alla mina underbara vänner. Bästa vän, Mörkis, bästbästa vän och pojkelito som hjälpt mig och jag kände mig väldigt älskad!! Till och med Mörkis var där, han hade ju inte ens vart med under kvällen.. Grät hos Bästa vän och Mörkis för att jag saknade sexiboi och var trött på att vara singel. Jag ville att han skulle vara där hos mig precis som alla andra vänner jag älskar, han ska vara där. Jag vill att han ska vara där och se hur jag mår, att han ska oroa sig för mig, att han ska bli arg på mig för att jag inte är försiktig och att han älskar mig som han gjorde förut. Jag grät för att jag hela tiden måste vara den som inte är ledsen för att han gjorde slut med mig, jag spelar hela tiden som om jag inte tog det så hårt. Men jag gjorde det. Jag är inte ens i närheten av att vara över honom. Varför ska allt vara ett sånt jävla helvete?