onsdag, juni 08, 2011

Hemska hemska dag.

Igår var nog en av dom värsta skoldagarna i mitt liv.


Var första skoldagen efter the big dumpning. Jag tror jag dog lite.. typ jättemycket. Som tur var hade jag några mysvänner där, bland annat Darling och Mörken som hjälpte mig genom denna dystra dag. Fick till och med marabou-kakor av Darling. VARNING! Dom är väldigt äckliga!

Såhär känner jag mig! Han
kunde hellre gjort såhär faktiskt...
Då hade jag sluppit lida
i alla fall...
Det är jobbigt att se honom i skolan. Enda sen vi blev vänner har vi varit dom som suttit brevid varandra i soffan och myst på filmkvällar, har alltid åkt till och från ställen med varandra (eftersom vi bor så nära) han var den enda i klassen som jag verkligen tyckte om på riktigt (asså gillar min klass men det finns ingen jag kan prata med på riktigt) och nu pratar han inte med mig. Kollar inte ens på mig...

Vi satt typ mitt emot varandra på en bänk ute i solen på en rast, han, två tjejer i min klass (jag gick dit för jag skulle ha kör med en, annars hade jag aldrig satt mig där) och han säger inte ens hej, eller hejdå eller tittar på mig eller någonting. Han ska banne mig inte säga "vi kommer ju fortfarande ses o ja vill fortfarande kunna prata med dig" när han dumpar mig om han inte ens ska säga hej i skolan!

Jag är trött på att gråta när jag somnar. Och jag är trött på att gråta när jag vaknar. Jag vill att allt ska vara som vanligt...

1 kommentar:

  1. tjaaa :)
    Förra året gjorde min kille slut med mig, han ville inte mer. Jag var så förkrossad jag älskade honom på ett sätt jag aldrig ens kommit i närheten av med någon annan. Jag fick sån panik för jag ville ju inte det! Jag drömde bokstavligt talat om honom varje natt i två veckor därför att jag hela tiden försökte "förtränga" det på dagen genom att leva i någon j-la låtsasvärld. Det värsta var att vi bodde grannar och jag försökte undvika honom för jag hade inte klarat att se honom. Han var även ganska kall mot mig när han gjorde slut. Jag hade naturligtvis inget hopp eller någon tanke om att det skulle bli bra igen.

    Efter 2 månader började vi ses smått igen, nu är vi tillsammans igen och firar snart ett år:) Jag märker en sån skillnad. Han sa att han älskade mig för första gången efter att vi blivit tillsammans igen och att vi var ifrån varandra var nog bara bra för oss. Det förde oss närmare.
    Jag säger inte att ni kommer bli tillsammans igen men jag bara säger att det kan kännas så hopplöst att man nästan vill dö :S och det kan ordna sig. Ibland vet inte killar vad man har föränn man har förlorat det.

    Lycka till!
    Emma Sofia

    SvaraRadera