Varför man inte vill ha sovmorgon

Jag måste sitta hemma. I tre timmar. Och göra ingenting. Medan en asläskig byggare är i mitt rum och river sönder min kakelugn!


Tre timmar. Det är typ jättelång tid, speciellt när man inte har något att göra. Sexiboi dissa mig igår och ville inte komma hit FAST min madre inte var hemma, så nu är jag själv också. Och jag frågade honom nyss om han ville komma, men såklart sover han. Han sover hela tiden, hur kan man sova så otroligt mycket?

Min räddare i nöden när skolan börjar
försent. Han har aldrig sviktig mig

Jag har aldrig gillat sovmorgon speciellt mycket. Eller jo, det är klart, om man börjar typ runt nio. För då hinner man sova fast man kan ändå gå till skolan utan att ha sovit för länge. Om en lärare frågar om man vill ha sovmorgon eller sluta tidigare är det klart man vill sluta tidigare? Även om det handlar om att gå upp halv sju.

Sovmorgon:
Sover lite längre än vanligt (men oftast får jag gå upp lika tidigt i alla fall eftersom min syster yster väcker mig) men man är fortfarande lika trött när man går upp. Äter frukost, gör sig i ordning lika snabbt som vanligt. Sen spelar man gitarr i en timme för skolan inte börjar. Hur kul är det liksom i en timme? På morgonen?

Sluta tidigt:
Man går upp som vanligt, halv sju, sju kanske, äter frukost gör sig i ordning går till skolan. Är trött och sover på lektionerna (varför sova hemma när man kan sova i skolan och ändå sluta tidigare?) Sen slutar man tidigare och då kan man chilla galet med sina polers istället för att gå i skolan!

Fattar ni hur jag tänker? Istället för att sitta själv och deppa på morgonen kan man gå till skolan vanlig tid, sova på lektionerna och sen mysa med kompisarna när man får sluta tidigare! Man kan gå ut i solen och mysa eller vad som helst. Hur många skulle göra det på morgonen? INGEN!


Sen så blir det ju lätt så att man går hem själv efterskolan i alla fall och gör ingenting. Men det är klart, man är ju världens mobboffer... snyft