Jag har fått i läxa att skriva en uppsats om liv i rymden. Här har ni en riktig mindfuck-bit ur den. Och den blir inte mindfuck om man inte tänker efter noga! (Ja, jag är psykiskt störd. Om jag inte var det förut är jag det nu)Det finns så mycket att tänka och veta om universum. Men vad jag tänker mest på är vad som finns utanför rymden? Antingen är universum oändligt eller så är det som Einstein trodde, krökt. Om vi jämför universum med en badboll, då vi är någonstans inuti. Det finns alltså en vägg, ett slut. Vad finns utanför väggen? Mina tankar vandrar vidare till ett annat universum, ungefär lika stort som vårat. Sedan ett till, och ett till, och ett till. Till slut bildas det en galax av universum, och sedan bildas ett nytt universum av galaxer av universum. Antingen fortsätter det så för evigt, eller så blir vi en del av en elementarpartikel. Vi tror att universum är stort, men allt är relativt. Vi är en del av en atom, i en cell, i en varelse. Den här varelsen har en egen planet och ett eget universum. Där börjar allt om igen. Och varför skulle inte då kunna vara likadant åt andra hållet, att våra atomer kunna vara uppbyggda av universum? Även atomens elementarpartiklar måste vara gjorda av någonting, annars skulle de inte finnas. Universum är för stort och elementarpartiklar för små för att man ska kunna bevisa motsatsen. Om det stämmer, och vi faktiskt är uppbyggda av universum och liv, då är vi verkligen inte ensamma i universum.
Om man sedan ska utveckla sina tankar ännu mer - allt är energi. Allt liv är energi, så fort vi rör på oss skapas energi. Energi försvinner aldrig, den byter bara form och skepnad. När det sker en fusion i stjärnorna skapas också energi. Om vi då bestämmer oss för att tro på teorin med Universum som minsta byggnadsdel i elementarpartiklar, måste förstås den vara full av energi. När folk då säger att de känner en övre energi, eller tror på en kraft, kan det inte då vara energi från våra universum vi känner? En inre energi.
har du rökt på??? :PP
SvaraRadera