"Jag oroar mig för att du någon dag ska tröttna på mig, att du inte ska älska mig mer. Det gör mig så ledsen. Att det faktiskt kommer ta slut någon dag. Och så saknar jag dig. Gud vad jag saknar dig. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig när jag reser bort. När du reser bort. När vi inte är med varandra. Det gör ont i mig. "

2011-01-10

Att läsa det som varit är inte lätt. Att se nedskriven sorg och kärlek som en gång funnits i mig, hur ska man ta det? Känslor som jag glömt, betyder det att de är borta? Jag vill, hoppas, att en känsla kan tyna bort, smälta som snö och ge näring till växter, ny vänskap. Jag vägrar tro på att vi aldrig ska prata mer. Ska det behöva vara så? Sa du inte att vi skulle kunna vara vänner, kunna prata? Och ändå gör jag inget åt det. Allt det jag kände för dig, känslorna som växte. Det är för stort för att gömma, alla vrår är fulla. Varje gång jag ser dig är det som att låta vatten fylla en hink, den svämmar så ofta över. Jag tror inte någon förstår, jag tror inte någon vet. I min ensamhet gråter jag. Jag vill inte ha det såhär, kan du inte förstå? Det är inte tanken och känslan av att du inte älskar mig längre lika mycket som tanken av att du inte behöver mig som vän. Inte VILL ha mig som vän.

Jag saknar dig, du fick mig alltid att skratta även när jag var ledsen. Aldrig har jag mött en person med den egenskapen på samma sätt som du visade. Och nu när jag behöver dig som mest, även om bara som vän, sviker du.

Varje dag ser jag dig skratta, leva, fortsätta. Är det så lätt för dig som du får mig att tro? Eller plågasdu i hemlighet, när ingen ser eller hör? Saknar du min närvaro eller är jag bara vem som helst nu? En främling? Är allt jag någonsin betydde bortglömt? Varje dag tvingar jag mig själv att fortsätta, tvingar tårarna att stanna inne. Varje dag i 3 månader har jag kvävt mina känslor, hållit dem under ytan. Men de är starkare än mig, de bryter sig ut. Krossar mig inifrån och sliter med all skam och förnedring när de forsar ut ur mig. Bara du inte ser mig såhär. Jag vill inte visa mig svag, jag känner mig redan så liten och obetydlig i ditt liv nu. Hjälp mig förstå att jag inte är ingenting.

2011-09-05